SAOL
publicerad: 2015
belysa
be·lysa
verb
belyste belyst 1 lysa på2 illustrera, konkretisera
| Finita former | |
|---|---|
| belyser | presens aktiv |
| belyses | presens passiv |
| belyste | preteritum aktiv |
| belystes | preteritum passiv |
| belys | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att belysa | infinitiv aktiv |
| att belysas | infinitiv passiv |
| har/hade belyst | supinum aktiv |
| har/hade belysts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| belysande | |
| Perfekt particip | |
| en belyst + substantiv | |
| ett belyst + substantiv | |
| den/det/de belysta + substantiv | |
SAOB
publicerad: 1903
BELYSTA, äfv. BELUSTA (Ekblad 177 (1764)), v. -ade. vbalsbst. -NING (Stiernhielm Arch. Q 1 a (1644)).
(†) förlusta, förnöja, roa, glädja, fröjda; jfr BELUSTIGA. Martis Krijg länder til at bedröfwa; men wårt (dvs. Kupidos o. Venus') til at belysta Werlden. Stiernhielm Lycks. 2 (1650). Oförwanskliga Nögd (dvs. nöje), och Glädie dit hierta belysta. Dens. Herc. 318 (1668). Ängel-Folk, Som Sinn ok Syn belysta / I Herrens Herligheet. Lucidor Hel. H h 2 a (1673). (Naturens studium skänker) en otrolig förnöyelse .., så, at ju längre man deruthi söker, och ju mera man finner, ju högre det belystar. Hiärne 1 Anl. 26 (1694). Ekblad 177 (1764). — refl.: förlusta l. förnöja sig (med), hämta nöje (af). Wil tu (Kupido) dig och belysta / Med skön Jungfrurs Beläte? Stiernhielm Cup. 10 (1649, 1668). (Dessa utländska) Laboratorier haar jagh sielf bewistat, och migh af deras arbete belystat. Hiärne Förb. 4 (1706). — jfr SINNE-BELYSTANDE.