SAOL
publicerad: 2015
bengaliska
bengal·iska
[beŋga´l‑]
substantiv
~n bengaliskor • kvinna från Bengalen
| Singular | |
|---|---|
| en bengaliska | obestämd form |
| en bengaliskas | obestämd form genitiv |
| bengaliskan | bestämd form |
| bengaliskans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| bengaliskor | obestämd form |
| bengaliskors | obestämd form genitiv |
| bengaliskorna | bestämd form |
| bengaliskornas | bestämd form genitiv |
SO
SAOB
publicerad: 1903
BENGALISKA bäŋga4liska l. beŋ-, stundom 0302, stundom BENGALSKA -ga4lska l. —32, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.; best. -an; pl. (i bet. 1) -or.
Ordformer
1) bengalisk kvinna.
2) bengali. Rietz Ordb. VII, XII (1867). (Han) hviskade på bengaliska. Montgomery Kipling Höglandsbild. 2: 66 (1891).