SAOL
publicerad: 2015
ben
ben
substantiv
~et; pl. ~ 1 skelettdel; material i skelettet2 nedre extremitet; motsvarande del på byxa, möbel etc. – De flesta sammansättn. med ben- hör till ben 1.
Singular | |
---|---|
ett ben | obestämd form |
ett bens | obestämd form genitiv |
benet | bestämd form |
benets | bestämd form genitiv |
Plural | |
ben | obestämd form |
bens | obestämd form genitiv |
benen | bestämd form |
benens | bestämd form genitiv |
SAOB
publicerad: 1903
BENS(O)- bän3s(ω)~, äfv. -o- l. -å-.
Etymologi
[jfr motsv. bildningar i andra spr.]
kem. första sammansättningsled i namn på talrika bensolföreningar, af hvilka här bl. ett fåtal anföres.
A: BENS-ALDEHYD3~002. bensoesyrans aldehyd, bittermandelolja. Blomstrand Org. kemi 202 (1877). Benzaldehyd .. ingår .. i .. amygdalin, som förekommer i bittermandel och en del andra frukter .. Framställes fabriksmässigt ur toluol. Widman Org. kemi 108 (1895). —
-AMID~02. Benzamid .. (framställes) Af hippursyra vid kokning med vatten och blysuperoxid. Blomstrand Org. kemi 207 (1877). Widman Org. kemi 110 (1895).
B: BENSO-AZURIN30~102, r. l. n.; best. -en l. -et. ett slags blå tjärfärg. 2 Uppf. b. 8: 516 (1900). —
-NITRIL~02. Benzonitril .. af hippursyra vid destillation med osläckt kalk. Blomstrand Org. kemi 174 (1877). Widman Org. kemi 111 (1895). —
-TRIKLORID~102. Benzotriklorid, Fenylkloroform, .. bildas genom inverkan af klor på kokande toluol .. Den begagnas vid framställning af vissa tjärfärger. Cleve Handlex. (1883).