SAOL

publicerad: 2015  

berusningsmedel

be·­rus·­nings|­medel substantiv ‑medlet; pl. ~, best. pl. ‑medlen berusning 1medel 1

Singular
ett berusningsmedel	obestämd form
ett berusningsmedels	obestämd form genitiv
berusningsmedlet	bestämd form
berusningsmedlets	bestämd form genitiv
Plural
berusningsmedel	obestämd form
berusningsmedels	obestämd form genitiv
berusningsmedlen	bestämd form
berusningsmedlens	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

berusning berusningen berusningar

be·rus·ning·en

substantiv

beru´sning

● till­stånd av ned­satt kontroll över kroppen och tanke­förmågan orsakat av konsumtion av alkohol el. andra medel som på­verkar nerv­systemet

SE rus 1

berusningsmedel; salongsberusning; tablettberusning

berusningen släppte några timmar efter festen; en kraftig berusning; en lätt berusning

○ ofta med ton­vikt på åt­följande positiva el. negativa känslor

upp­nå en an­genäm grad av berusning; berusningens ånger och ruelse

○ äv. bildligt om annan på­verkan med liknande resultat

SE rus 2

berusningen över fram­gångarna; den första förälskelsens berusning

belagt sedan 1818

Till SO

SAOB

publicerad: 1904  

BERUSNING berɯ4sniŋ, i Sveal. äfv. 032, r. l. f.; best. -en.

(i sht i skriftspr.) vbalsbst. till BERUSA. Den berusning, det förmycket, för hvilket Svensken är mest fallen, är af andlig art. Lysander Föredr. 52 (1855). För den yttre berusning, som är en följd af dryckenskap, var han (dvs. K. XII) alldeles fri. Därs.; jfr 1 b.

1) till BERUSA 1. — särsk.

a) i bild. Så var Du (Tasso), tills ett giftigt vins berusning / Bragt element mot element i brusning. Atterbom Minnen 474 (1818).

b) rusigt tillstånd, rus. Genom honom (dvs. Evan) bjuds Berusning. Tranér Anakr. 49 (1830, 1833); jfr 2. Levertin Sv. gestalt. 157 (1903).

2) till BERUSA 2; exaltation, sinnesrus; hänförelse, entusiasm. O kärlek! / All plågas berusning. Remmer Turken 34 (1824). Sjung, skald, vid känslornas berusning. Tranér Anakr. 195 (1830, 1833). Alla nu sjöngo i helig berusning. Ling As. 26 (1833). Personer, som .. sågo honom (dvs. Bellman) .. i berusningen af ingifvelsens ögonblick. Atterbom Siare VI. 1: 69 (1852). In jag andas med berusning / Sommarnatten len och sval. Snoilsky Goethe Vis. o. dikt. 31 (1901). — jfr SINNES-BERUSNING.

Ssgr: (2) BERUSNINGS-MAKT030~2. Ej Fornarinas öga glödde, / Som förr, med ljuf berusningsmakt. Nyberg 2: 207 (1828, 1832). —

(1) MEDEL~20. Tekn. tidskr. 1884, s. 114 (om öl).

Anm. E. Sjöberg S. dikt. 230 (1821) gör berusning jämte andra af fosforisterna omhuldade ord till föremål för satir.

Till SAOB