SAOL
publicerad: 2015
bestigare
be·stig·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. bestigarna • till bestiga 1
| Singular | |
|---|---|
| en bestigare | obestämd form |
| en bestigares | obestämd form genitiv |
| bestigaren | bestämd form |
| bestigarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| bestigare | obestämd form |
| bestigares | obestämd form genitiv |
| bestigarna | bestämd form |
| bestigarnas | bestämd form genitiv |