SAOL

publicerad: 2015  
beväring
be·­vär·ing substantiv ~en ~ar 1 ⟨åld.⟩ i äldre tid: yngre års­klasser av värn­pliktiga2 ⟨finl.⟩ person som full­gör värn­plikt, värn­pliktig
Singular
en beväringobestämd form
en beväringsobestämd form genitiv
beväringenbestämd form
beväringensbestämd form genitiv
Plural
beväringarobestämd form
beväringarsobestämd form genitiv
beväringarnabestämd form
beväringarnasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

Sökningen på beväringen i SO gav inga svar.

Menade du:

beväring  
behörigen  
bitterligen  
bevärdiga  
besvärlighet  
bevisligen  

SAOB

Sökningen på beväringen i SAOB gav inga svar.