SAOL

publicerad: 2015  

bländande

bländ·­ande oböjligt adjektiv • strålande, glänsande: ​en bländande prestation; ​bländande vita tänder

Positiv
en/ett/den/det/de bländande + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

bländande ingen böjning

bländ·ande

adjektiv

blän`dande

● som ut­strålar starkt ljus som skulle kunna sätta syn­förmågan ur funktion

bländande (att+verb)

ett bländande våg­glitter

○ vanligen bildligt utom­ordentligt skicklig eller fram­stående

flera av skåde­spelarna gjorde bländande prestationer; bländande spel av hemma­laget

○ spec. i adverbiell an­vändning så att man nästan bländas

bländande vita tänder

belagt sedan 1808

Till SO

SAOB

publicerad: 1917  

BLÄNDANDE, sbst., se blända, v.

Till SAOB