SAOL

publicerad: 2015  
bländande
bländ·­ande oböjligt adjektiv strålande, glänsande: ​en bländande prestation; ​bländande vita tänder
Positiv
en/ett/den/det/de bländande + substantiv

SO

publicerad: 2021  
bländande ingen böjning
bländ·ande
adjektiv
blän`dande
som ut­strålar starkt ljus som skulle kunna sätta syn­förmågan ur funktion
bländande (att+verb)
ett bländande våg­glitter
vanligen bildligt utom­ordentligt skicklig eller fram­stående
flera av skåde­spelarna gjorde bländande prestationer; bländande spel av hemma­laget
spec. i adverbiell an­vändning så att man nästan bländas
bländande vita tänder
belagt sedan 1808

SAOB

publicerad: 1917  
BLÄNDANDE, sbst., se blända, v.