SAOL

publicerad: 2015  

blåsning

blås·­ning substantiv ~en ~ar 1 till 2blåsa 22 till 2blåsa 3

Singular
en blåsning	obestämd form
en blåsnings	obestämd form genitiv
blåsningen	bestämd form
blåsningens	bestämd form genitiv
Plural
blåsningar	obestämd form
blåsningars	obestämd form genitiv
blåsningarna	bestämd form
blåsningarnas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

blåsning blåsningen blåsningar

blås·ning·en

substantiv

blå`sning

1 en metod för formning av material genom stegring av luft­tryck bl.a. för termo­plaster

blåsning (av något)

belagt sedan 1964

2 vanligen i sammansättn. frampressning av luft genom smält material för s.k. färskning av järn

bessemerblåsning; tackjärnsblåsning

blåsning (av något)

belagt sedan 1785

3 något var­dagligt det att bli grund­lurad

blåsning (av någon)

gå på en blåsning; åka på en rejäl blåsning

belagt sedan 1934

Till SO

SAOB

publicerad: 1917  

BLÅSNING, sbst., se blåsa, v.2

Till SAOB