SAOL

publicerad: 2015  
blåsning
blås·­ning substantiv ~en ~ar till 2blåsa 2till 2blåsa 3
Singular
en blåsningobestämd form
en blåsningsobestämd form genitiv
blåsningenbestämd form
blåsningensbestämd form genitiv
Plural
blåsningarobestämd form
blåsningarsobestämd form genitiv
blåsningarnabestämd form
blåsningarnasbestämd form genitiv

SO

publicerad: 2021  
blåsning blåsningen blåsningar
blås·ning·en
substantiv
blå`sning
1 en metod för formning av material genom stegring av luft­tryck bl.a. för termo­plaster
blåsning (av något)
belagt sedan 1964
2 vanligen i sammansättn. frampressning av luft genom smält material för s.k. färskning av järn
bessemerblåsning; tackjärnsblåsning
blåsning (av något)
belagt sedan 1785
3 något var­dagligt det att bli grund­lurad
blåsning (av någon)
gå på en blåsning; åka på en rejäl blåsning
belagt sedan 1934

SAOB

publicerad: 1917  
BLÅSNING, sbst., se blåsa, v.2