SAOL

publicerad: 2015  

blödning

blöd·­ning substantiv ~en ~ar blöda

Singular
en blödning	obestämd form
en blödnings	obestämd form genitiv
blödningen	bestämd form
blödningens	bestämd form genitiv
Plural
blödningar	obestämd form
blödningars	obestämd form genitiv
blödningarna	bestämd form
blödningarnas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

blödning blödningen blödningar

blöd·ning·en

substantiv

blö`dning

● ut­flöde av blod genom sår eller dylikt; ofta om inre blod­förlust

SE blöda 1

hjärnblödning; lungblödning; störtblödning

blödning (i/från/ur något)

blödning (från något)

blödning (i något)

blödning (ur något)

inre blödningar; blödningar från näsan; de lyckades stoppa blödningen

○ spec. om menstruation el. liknande blod­förlust från under­livet vanligen plur.

blödningarna upp­hör under klimakteriet; blödningar under graviditeten är en varningssignal

belagt sedan 1839

Till SO

SAOB

publicerad: 1917  

BLÖDNING, sbst., se blöda, v.

Till SAOB