SAOL
publicerad: 2015
blasta
blasta
verb
~de ~t • blasta (av) betor ta bort blast på betor
| Finita former | |
|---|---|
| blastar | presens aktiv |
| blastas | presens passiv |
| blastade | preteritum aktiv |
| blastades | preteritum passiv |
| blasta | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att blasta | infinitiv aktiv |
| att blastas | infinitiv passiv |
| har/hade blastat | supinum aktiv |
| har/hade blastats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| blastande | |
| Perfekt particip | |
| en blastad + substantiv | |
| ett blastat + substantiv | |
| den/det/de blastade + substantiv | |
SAOB
publicerad: 1913
BLASTA blas3ta2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
(mindre br.) afskära l. afhugga l. afrycka blast l. blad (på rotfrukter l. kål). Betorna upptagas om hösten, blastas, toppas, uppläggas i aflånga högar. LAT 1867, s. 167. Det är .. ett allmänt fel, som begås, då (hvitkåls-) hufvudena blastas så strängt, att endast de hvita, ömtåliga delarne kvarblifva. Abelin M. trädg. 104 (1902).
Särskild förbindelse: