SAOL

publicerad: 2015  
bleck
bleck substantiv ~et; pl. ~ 1 tunn förtennad järn­plåt2 blecket bleckblås­instrumenten i en orkester​ – De flesta sammansättn. med bleck- hör till bleck 1.
Singular
ett bleckobestämd form
ett blecksobestämd form genitiv
blecketbestämd form
blecketsbestämd form genitiv
Plural
bleckobestämd form
blecksobestämd form genitiv
bleckenbestämd form
bleckensbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
bleck blecket, plural bleck, bestämd plural blecken
bleck·et
substantiv
● tunn stålplåt som är över­dragen med tenn särsk. för konserv­burkar och dylikt
bleckburk
○ äv. om stycke av tunn plåt
fönsterbleck
○ ibland äv. var­dagligt upp­sättning bleckblåsinstrument
blecket över­röstade stråkarna
belagt sedan 1517 (Handlingar rörande Helga Lekamens Gille i Stockholm); fornsvenska bläck; av lågtyska bleck, eg. 'det glänsande'; samma ord som fornsvenska blik 'glans'; jfr ur­sprung till blicka
Till SO

SAOB