SO
publicerad: 2021
blick
blicken blickar
blick·en
substantiv
1
medveten inriktning av seendet
rundblick; spanarblick
en fast blick; en flackande blick; höja blicken; slå ner blicken; sänka blicken; fästa blicken på något; han kastade en blick på klockan; hon följde dem med blicken; han lät blicken vila på hennes ansikte; hon har en förmåga att dra blickarna till sig
○
äv. bildligt i fråga om inre seende, tänkande eller dylikt
som konstnär kan hon se det färdiga verket för sin inre blick; vi måste rikta blicken mot framtiden; vi har världens blickar riktade på oss; vi måste höja blicken och se på väsentligheterna
○
ofta äv. om sätt att se som tecken på inställning, känslor etc.
uttryck i ögonen
rovfågelsblick; rådjursblick; tjuvpojksblick
en ilsken blick; en sorgsen blick; en drömmande blick; han gav henne en kall blick och svarade inte; hon svarade inte utan gav honom bara en lång blick
spänna blicken i någon
stirra oavvänt på någonhan spände blicken i dem och sa åt dem att dämpa sig en smula
belagt sedan 1593;
av lågtyska blick med samma betydelse; se ursprung till
blicka
2
knappast plur.
(god) förmåga att uppfatta och tolka omständigheter, lägen etc.
ha blick för detaljer; hon har en öppen blick för praktiska lösningar; han har en medfödd blick för spelet
belagt sedan 1808