SAOL

publicerad: 2015  
bornerad
born·­er·­ad adjektiv bornerat ~e in­skränkt; dum­dryg
Positiv
en bornerad + substantiv
ett bornerat + substantiv
den/det/de bornerade + substantiv

SO

publicerad: 2021  
bornerad bornerat bornerade
born·er·ad
adjektiv
borne´rad
in­skränkt dum­dryg
bornerade specialister utan kontakt med verkligheten
belagt sedan 1786; av franska borné med samma betydelse, till borner 'begränsa'

SAOB

publicerad: 1920  
BORNERAD borne4rad, i Sveal. äfv. -e3rad2, p. adj.; adv. -T.
Etymologi
[i bet. 1 eg. p. pf. af BORNERA, v.1; i bet. 2 efter fr. borné l. det däraf påverkade t. borniert; jfr d. borner(e)t, holl. geborneert]
1) (†) (gm ngn omständighet) inskränkt l. begränsad, trång, knapp. (Tidningens program) medgifver alla slags ämnen af bornerad etendue. J. C. Cederhielm (1780) hos Levertin Sv. gestalt. 202. Min bornerade hushållnings apparat. Florman Bref t. Retzius 23 (1827). jfr: Föredraga en vidtutsväfvande kjol framför ett par bornerade byxor. G. Wennerberg (1849) hos Taube Wennerberg 1: 237.
2) [jfr motsv. anv. i d., holl., t. o. fr.] i pregnant anv.: inskränkt (å hufvudets vägnar), trångsynt, med begränsad horisont; trångsint, trångbröstad. Ett borneradt skrifvaregeni. Cavallin Herdam. 4: 206 (cit. fr. 1786). Stel och bornerad till hufvud, character och kunskaper. I. Hwasser (1832) i Förh. o. upps. 21: 53. Den ”bornerade” (dvs. den som har relativt få, men konstanta och vanligen mycket allmänna ”synpunkter”). Noreen Vårt spr. 5: 26 (1904).
Anm. Gm anslutning till BORNERA, v.2, har i senare tid bornerad stundom erhållit bet.: uppblåst, pösande; jfr A. Malmstedt i Språk o. stil 1907, s. 249.