SAOL

publicerad: 2015  
bräcka
1bräcka verb bräckte bräckt 1 åstad­komma brott el. bristning på; bildl. över­träffa2 steka lätt3 gry: ​dagen bräcker
Finita former
bräckerpresens aktiv
bräcks (bräckes)presens passiv
bräcktepreteritum aktiv
bräcktespreteritum passiv
bräckimperativ aktiv
Infinita former
att bräckainfinitiv aktiv
att bräckasinfinitiv passiv
har/hade bräcktsupinum aktiv
har/hade bräcktssupinum passiv
Presens particip
bräckande
Perfekt particip
en bräckt + substantiv
ett bräckt + substantiv
den/det/de bräckta + substantiv
2bräcka substantiv ~n bräckor 1 bristning, rämna; verk­tyg att bräcka med2 ⟨prov.⟩ brink3 is­vägg vid slutet av glaciär, isbräcka4 ⟨vard.⟩ stukning
Singular
en bräckaobestämd form
en bräckasobestämd form genitiv
bräckanbestämd form
bräckansbestämd form genitiv
Plural
bräckorobestämd form
bräckorsobestämd form genitiv
bräckornabestämd form
bräckornasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
bräck ingen böjning
substantiv
● krosskada särsk. på last till sjöss
utan läck och bräck
○ äv. om före­mål som krossats
pepparkaksbräck
belagt sedan 1858; till 1bräcka 1
Till SO

SAOB