SAOL
publicerad: 2015
bränna
bränna
verb
brände, bränt, bränd n. bränt, pres. bränner 1 förinta med eld: bränna sopor2 framställa genom behandling i stark värme: bränna tegel; bränna sprit3 skada genom att utsätta för stark värme
| Finita former | |
|---|---|
| bränner | presens aktiv |
| bränns (brännes) | presens passiv |
| brände | preteritum aktiv |
| brändes | preteritum passiv |
| bränn | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att bränna | infinitiv aktiv |
| att brännas | infinitiv passiv |
| har/hade bränt | supinum aktiv |
| har/hade bränts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| brännande | |
| Perfekt particip | |
| en bränd + substantiv | |
| ett bränt + substantiv | |
| den/det/de brända + substantiv | |
| den brände + maskulint substantiv | |
bränna sig
• bli skadad el. känna smärta av hetta
Ordform(er)bränna sig
SO
SAOB
publicerad: 1924
BRÄNN brän4, n.; best. -et; pl. (i bet. 2) =.
1) (†) tillverkande af brännvin, brännvinsbränning. En uti Brygg och Bränn väl förfaren .. dräng, åstundas på landet. DA 1771, nr 12, s. 4. QLm. I. 2: 56 (1833).
2) (i fackspr.) konkretare, om hvarje särskild bränning; äfv.: så mycket (af brännvin, tegel l. dyl.) som på en gg tillverkas l. beredes gm bränning; jfr BRÄNNA, v. I 3 a β. De 20 tunnor potates, hvilka blifvit .. anskaffade, ansågos lämpligast att i 4 särskilta bränn afverka. EconA 1807, maj s. 73. Ett bränn på 200 kannor. Dalin (1850). Östergren (1917).