SAOL

SO

publicerad: 2021  

brakteat brakteaten brakteater

brakte·at·en

substantiv

braktea´t

● medalj­liknande häng­smycke från nordisk forn­tid vanligen av guld

○ äv. om en typ av tunt medel­tids­mynt som präglats bara på ena sidan var­igenom präglingen fram­träder negativt på den andra sidan

belagt sedan 1746; 1852 om smycke; till lat. bractea´tus 'över­dragen med guld', till brac´tea 'tunn metallplåt'

Till SO

SAOB

publicerad: 1921  

BRAKTEAT brak1tea4t, r. l. m.; best. -en; pl. -er.

Ordformer

(förr skrifvet bracteat)

Etymologi

[jfr dan. o. t. brakteat, eng. bracteate, fr. bractéate, af lat. bracteatus (nummus), till lat. bractea, tunn metallplåt; jfr BRÅSSA]

i sht arkeol.

1) tunt medeltidsmynt (oftast af silfver) med prägel bl. på ena sidan; förr äfv. om andra ensidigt präglade mynt; jfr HÅL-PENNING. Oedman Bahusl. 329 (1746). Hallenberg Myntcab. 251 (1804). SvH 2: 153 (1905). — jfr HALF-BRAKTEAT.

2) myntliknande hängsmycke (vanl. af guld) med prägel bl. på ena sidan. Holmberg Nordb. 267 (1852). SvFolkH I. 1: 123 (1914). — jfr GULD-BRAKTEAT.

Ssgr: (1, 2) BRAKTEAT-FYND. —

(1) -MYNT. (föga br.) Lagerbring 1 Hist. 2: 713 (1773). —

(1, 2) -SAMLING. —

(1, 2) -TYP.

Till SAOB