SAOL

publicerad: 2015  

bretonska

bretonska [breto´nska] substantiv ~n bretonskor 1 knappast pl.; ​ett keltiskt språk som talas i Bretagne2 keltisktalande kvinna från Bretagne

Singular
en bretonska	obestämd form
en bretonskas	obestämd form genitiv
bretonskan	bestämd form
bretonskans	bestämd form genitiv
Plural
bretonskor	obestämd form
bretonskors	obestämd form genitiv
bretonskorna	bestämd form
bretonskornas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

bretonska bretonskan bretonskor

breton·skan

substantiv

breto´nska

1 knappast plur. ett keltiskt språk som talas i västra Bretagne

(på) bretonska

belagt sedan 1889

2 kvinna från Bretagne särsk. den keltiska delen

JFR bretagniska 2

belagt sedan 1919

Till SO

SAOB

publicerad: 1922  

BRETON bretω4n, m.; best. -en; pl. -er.

Ordformer

(bri- 1635)

Etymologi

[jfr eng. briton, meng. breton; af fr. breton, af lat. britto (gen. -ōnis) (se BRITT)]

person tillhörande den i Bretagne boende, keltiskt språk (jfr BRETONSKA 2) talande keltiska stammen. Schroderus Os. 2: 330 (1635). Charpentier IeurSpr. 233 (1915).

Afledn.: BRETONSK, äfv. BRETONISK, adj. (-isk Atterbom, Charpentier IeurSpr. 233 (1915: medelbretonisk, nybretonisk)) Atterbom PoesH 4: 91 (1848). Det bretonska språket. Svedelius Statsk. 2: 145 (1868). —

BRETONSKA, äfv. BRETONISKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f. (-iska Charpentier)

1) bretonsk kvinna.

2) språkv. benämning på den underafdelning af de britanniska språken (se BRITANNISK 1) som talas i Bretagne. Bretonskan .. utgör de sedan omkr. 400 till norra Frankrike utvandrande britternas språk, nu inskränkt till västra hälften af Bretagne. Noreen VS 1: 64 (1903). Charpentier IeurSpr. 233 (1915). jfr FORN-, MEDEL-, NY-BRETONSKA.

Till SAOB