SAOL

publicerad: 2015  

brisant

bris·­ant [‑an´t el. ‑aŋ´t] adjektiv; n. ~, ~a • hög­explosiv

Positiv
en brisant + substantiv
ett brisant + substantiv
den/det/de brisanta + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

brisant neutrum brisant, bestämd form och plural brisanta

bris·ant

adjektiv

[-aŋ´t] el. [-an´t]

● högexplosiv om spräng­ämne

belagt sedan 1881; av tyska brisant med samma betydelse; till franska briser 'bryta; krossa'

Till SO

SAOB

publicerad: 1922  

BRISANT brisaŋ4t, äfv. -an4t, adj. l. sbst. r.; ss. adj. -are, n. o. adv. =; ss. sbst. best. -en, pl. -er.

Etymologi

[af t. brisant, af (det i fr. i denna anv. icke brukade) fr. brisant, p. pr. af briser, bryta, krossa. Jfr BRISANS]

I. adj.: hastigt o. häftigt exploderande. NF 4: 893 (1881). Brisanta sprängämnen, såsom bomullskrut, dynamit eller dylikt. 2UB 3: 266 (1897).

II. sbst.: brisant sprängämne. Vid fördämda laddningar kan man begagna krut eller brisanter. LbFältarb. II. 3. 10 (1885).

Ssgr (till I l. II; jfr ssgrna under BRISANS): BRISANT-GRANAT. —

-LADDAD, p. adj. —

-LADDNING. konkret. —

-PROJEKTIL.

Till SAOB