SAOL
publicerad: 2015
brissling
briss·ling
substantiv
~en ~ar • skarpsill
| Singular | |
|---|---|
| en brissling | obestämd form |
| en brisslings | obestämd form genitiv |
| brisslingen | bestämd form |
| brisslingens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| brisslingar | obestämd form |
| brisslingars | obestämd form genitiv |
| brisslingarna | bestämd form |
| brisslingarnas | bestämd form genitiv |
SO
SAOB
publicerad: 1922
BRISSLING bris3liŋ2, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(brisling Fischerström (1783), 2NF 25: 541 (1916). briss- Fischerström 1: 116 (1779) osv. bres- 2NF 4: 168 (1905). bress- Orrelius (1797; under brissling). bräss- WoJ (1891). brilling Gosselman ZoolBotBlek. 4 (1864; anfördt från Blekinge))
Etymologi
[ytterst af nt. brētling, hvaraf t. breitling, afledn. af brēt, bred (se BRED). Formen brissling (bress-, bräss-) är förmedlad af nor. brisling]
1) den till sillsläktet hörande fiskarten Clupea sprattus Lin., skarpsill, hvassbuk. Fischerström 1: 116 (1779). Hagdahl Kok. 333 (1879).
2) (†) den till sillsläktet hörande fiskarten Clupea alosa Cuv., majfisk. Fischerström 3: 129 (1783). Dalin (1850). Hahnsson (1884).
Anm. Jämte brissling förekommer ngn gg i ä. tid i bet. 1 den t. formen breitling. Den Norska Brisslingen eller Breitlingen. Fischerström 1: 116 (1779). Orrelius (1797; under brissling).
Ssgr: BRISSLING- l. BRISSLINGS-FISKE. —
-FÅNGST.