SAOL

publicerad: 2015  
brylling
bryll·ing substantiv ~en ~ar • fyr­männing
Singular
en bryllingobestämd form
en bryllingsobestämd form genitiv
bryllingenbestämd form
bryllingensbestämd form genitiv
Plural
bryllingarobestämd form
bryllingarsobestämd form genitiv
bryllingarnabestämd form
bryllingarnasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
brylling bryllingen bryllingar
bryll·ing·en
substantiv
bryll`ing
● person vars far eller mor är syssling till viss persons far eller mor
SYN. fyrmänning
någons brylling brylling till någon
○ i plur. ofta ömse­sidigt
de är bryllingar
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska bröþlunger, bryllunger 'far­brors eller fasters barn'; till bror; jfr ur­sprung till syssling
Till SO

SAOB