SAOL
publicerad: 2015
bud
bud
substantiv
~et; pl. ~ 1 försändelse el. meddelande genom sändebud; stå till buds stå att få2 erbjudande, anbud t.ex. vid avtalsförhandling el. auktion; äv. i kortspel3 ⟨särsk. bibl.⟩ moralisk norm: tio Guds bud – De flesta sammansättn. med bud- hör till bud 1.
| Singular | |
|---|---|
| ett bud | obestämd form |
| ett buds | obestämd form genitiv |
| budet | bestämd form |
| budets | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| bud | obestämd form |
| buds | obestämd form genitiv |
| buden | bestämd form |
| budens | bestämd form genitiv |
SO
SAOB
Sökningen på buds i SAOB gav inga svar.