SAOL

publicerad: 2015  

cancer

cancer [kan´ser] substantiv ~n cancrar • en typ av ofta dödlig sjukdom med elakartad svulstbildning genom o­normal cell­delning

Singular
en cancer	obestämd form
en cancers	obestämd form genitiv
cancern	bestämd form
cancerns	bestämd form genitiv
Plural
cancrar	obestämd form
cancrars	obestämd form genitiv
cancrarna	bestämd form
cancrarnas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

cancer cancern cancrar

cancr·ar

substantiv

can´cer

● en svår tumör­sjukdom med okontrollerad cell­till­växt var­vid de nya cellerna förstör den om­givande vävnaden

cancertumör; bröstcancer; lungcancer; prostatacancer

cancer i bukspott­körteln; hon dog i cancer; forskare världen över har länge försökt lösa cancerns gåta; det nya kemiska preparatet visade sig orsaka cancer

○ äv. bildligt om negativa före­teelser som okontrollerat breder ut sig

korruptionen är en cancer i samhälls­kroppen

belagt sedan ca 1520; 1976 i bildlig bemärkelse (Peder Månssons skrifter (Nordling)); fornsvenska cancer; av lat. can´cer 'kräfta; cancer'; av grek. karkin´os med samma betydelse

Till SO

SAOB

publicerad: 1935  

KANCER kan4ser, r. l. m.; best. -n.

Ordformer

(i sht förr ofta skrivet cancer)

Etymologi

[av lat. cancer, skrank, kräfta (om såväl djuret som sjukdomen); jfr sanskr. kaṅkaṭa, pansar; sannol. besläktat med gr. καρκίνος (se KARCINOM). I fråga om ordets anv. ss. sjukdomsnamn jfr KRÄFTA]

med. benämning på en sjukdom som yttrar sig i bildandet av svårartade svulster, kräfta. BOlavi 26 a (1578). SvLäkT 1932, s. 49.

Ssgr (med.): KANCER-CELL. kräftcell. Hygiea 1855, s. 132. —

-DEGENERERA. om organ o. d.; jfr DEGENERERA 1 b. NordMedT 1934, s. 933. —

-FORSKNING. ASvLäkT 1910, s. 367. —

-FÖRENING. Svenska kancerföreningen för kräftsjukdomarnas bekämpande, namn på en 1910 bildad förening. ASvLäkT 1910, s. 365. —

-PATIENT. ASvLäkT 1910, s. 372. LbKir. 1: 443 (1920). —

-SJUK. Att icke opererade kancersjuke i allmänhet gå under förr än de opererade. Hygiea 1891, 1: 435. —

-SVULST. —

-SÅR. kräftsår. Stinkande kancersår. Hygiea 1897, 2: 424.

Avledn.: KANCERÖS l. KANKRÖS, adj. (kancerös 1922. kankrös 1832—1904) [jfr fr. cancéreux] med. kräftartad. Kancerösa (kankrösa) sår. TLäk. 1832, s. 119. LbKir. 2: 160 (1922).

Till SAOB