SAOL
publicerad: 2015
chansonett
chans·on·ett
[∫aŋsonet´ ljust sj‑ljud]
substantiv
~en ~er • liten fransk visa
Singular | |
---|---|
en chansonett | obestämd form |
en chansonetts | obestämd form genitiv |
chansonetten | bestämd form |
chansonettens | bestämd form genitiv |
Plural | |
chansonetter | obestämd form |
chansonetters | obestämd form genitiv |
chansonetterna | bestämd form |
chansonetternas | bestämd form genitiv |
SAOB
publicerad: 1904
CHANSONETT ʃaŋ1sonät4, äfv. -så- l. -sω-, i bet. 1 r., i bet. 2 f.; best. -en, pl. -er.
Etymologi
[af fr. chansonette, dimin. till chanson (se föreg.)]
1) kort visa l. dikt, vanl. af komiskt l. frivolt innehåll, afsedd att sjungas o. för detta ändamål förenad med en bestämd melodi; jfr KUPLETT. Andersson Frem. ord (1845, 1857). NF 3: 227 (1878). Små kvicka chansonetter, som madame Judic sjöng på ett (mycket) .. lustigt sätt. Kaufmann Paris under Eiff. 282 (1889).
2) [anv. beroende på lån från d. l. t., där den uppstått gm ellips ur ssg o. med anslutning till fem. personbeteckningar på -ette (-ett)] (hvard.) = CHANSONETT-SÅNGERSKA. Varieté 1893, profnr s. 2. (N. N. erbjuder) på tribunen .. en konst af högre slag än chansonetterna vanligen bjuda. Därs. 1896, nr 25, s. 1. SvD(L) 1904, nr 6, s. 7.
Ssg (till 1): CHANSONETT-SÅNGERSKA103~200. Chansonnettsångerskor med mer eller mindre nakna former och bristfällig sångkonst. A. Flodman i VLS, s. 13 (1884). SvD(L) 1903, nr 350, s. 3.