SAOL

publicerad: 2015  
chansonett
chans·­on·­ett [∫aŋsonet´ ljust sj‑ljud] substantiv ~en ~er • liten fransk visa
Singular
en chansonettobestämd form
en chansonettsobestämd form genitiv
chansonettenbestämd form
chansonettensbestämd form genitiv
Plural
chansonetterobestämd form
chansonettersobestämd form genitiv
chansonetternabestämd form
chansonetternasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
chansonett chansonetten chansonetter
chans·on·ett·en
substantiv
[∫aŋsånet´]ljust sj-ljud
1 vissångerska på (fransk) varieté eller dylikt
belagt sedan 1893; av franska chansonnette 'liten sång'; till chanson
2 kortare chanson
belagt sedan 1845
Till SO

SAOB

publicerad: 1904  
CHANSONETT ʃaŋ1sonät4, äfv. -så- l. -sω-, i bet. 1 r., i bet. 2 f.; best. -en, pl. -er.
Etymologi
[af fr. chansonette, dimin. till chanson (se föreg.)]
1) kort visa l. dikt, vanl. af komiskt l. frivolt innehåll, afsedd att sjungas o. för detta ändamål förenad med en bestämd melodi; jfr KUPLETT. Andersson Frem. ord (1845, 1857). NF 3: 227 (1878). Små kvicka chansonetter, som madame Judic sjöng på ett (mycket) .. lustigt sätt. Kaufmann Paris under Eiff. 282 (1889).
2) [anv. beroende på lån från d. l. t., där den uppstått gm ellips ur ssg o. med anslutning till fem. personbeteckningar på -ette (-ett)] (hvard.) = CHANSONETT-SÅNGERSKA. Varieté 1893, profnr s. 2. (N. N. erbjuder) på tribunen .. en konst af högre slag än chansonetterna vanligen bjuda. Därs. 1896, nr 25, s. 1. SvD(L) 1904, nr 6, s. 7.
Ssg (till 1): CHANSONETT-SÅNGERSKA103~200. Chansonnettsångerskor med mer eller mindre nakna former och bristfällig sångkonst. A. Flodman i VLS, s. 13 (1884). SvD(L) 1903, nr 350, s. 3.
Till SAOB