SAOL

publicerad: 2015  
chateaubriand
chateaubriand [∫atå`briaŋ] substantiv ~en ~er • tjock skiva ox­filé
Singular
en chateaubriandobestämd form
en chateaubriandsobestämd form genitiv
chateaubriandenbestämd form
chateaubriandensbestämd form genitiv
Plural
chateaubrianderobestämd form
chateaubriandersobestämd form genitiv
chateaubriandernabestämd form
chateaubriandernasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
chateaubriand chateaubrianden chateaubriander
chateaubriand·en
substantiv
[∫atå`briaŋ] el. [∫atåbriaŋ´]
● relativt tjock skiva (stekt eller halstrad) ox­filé
belagt sedan 1879; av franska chateaubriand med samma betydelse; till F. R. de Chateaubriand, namn på fransk författare (1768–1848)
Till SO

SAOB

publicerad: 1904  
CHATEAUBRIAND ʃatå3~briaŋ2, äfv. 0400 l. 0104, stundom 1004, r. l. m.; best. -en, pl. -er.
Etymologi
[af fr. chateaubriand, gm ellips efter namnet på den berömde förf. Chateaubriand († 1848), som lär hafva tyckt om denna anrättning (jfr Hagdahl Kok. 457 (1879))]
löst stekt o. vanl. med pålagdt persiljesmör serverad tjock biff af kött som skurits ur filéen på oxe; äfv. om det filéstycke på oxen som plägar användas till sådana biffstekar samt om motsv. stycke på andra (större) djur. Zetterstrand Kokb. 615 (1863). Chateaubriand kan serveras med många förändringar af såser och birätter, med champignoner eller tomater, eller med (ett slags) Löksås. Hagdahl Kok. 458 (1879). Den läckraste biten af elgen är mulen, dernäst i godhet kommer tungan, så chateaubrianten. S. Sahlin i Bibl. f. jäg. 3: 47 (1895). D. T. Ahrenberg i GHT 1896, 141 B, s. 1.
Till SAOB