SAOL

publicerad: 2015  
chauvinist
chauvin·­ist [‑is´t] substantiv ~en ~er chauvinism
Singular
en chauvinistobestämd form
en chauvinistsobestämd form genitiv
chauvinistenbestämd form
chauvinistensbestämd form genitiv
Plural
chauvinisterobestämd form
chauvinistersobestämd form genitiv
chauvinisternabestämd form
chauvinisternasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
chauvinist chauvinisten chauvinister
chauvin·ist·en
substantiv
chauvinis´t [∫åv-]
● person som upp­träder chauvinistiskt
belagt sedan 1869
Till SO

SAOB

publicerad: 1904  
CHAUVINIST ʃå1vinis4t, äfv. ʃov1-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. chauvinist, af fr. chauviniste, af Chauvin (se föreg.)]
person som röjer benägenhet för l. utmärker sig för chauvinism. Teatern har räckt romanen handen för att beröfva den falska krigsäran dess gloria och förlöjliga ”chauvinisterna”, sabelskramlarne. Rydberg Skr. 14: 317 (1869). Storordiga chauvinister. Heidenstam Tankar 13 (1899).
Ssg: CHAUVINIST-SYNPUNKT103~02, äfv. ~20. Från .. chauvinistsynpunkt. Henriksson Tyskl. 299 (1901).
Till SAOB