SO
publicerad: 2021
chock
chocken chocker
chock·en
substantiv
[∫åk´] 
1
häftig sinnesrörelse som orsakas av skrämmande (och oväntad) upplevelse
chocktillstånd; ångestchock
en chock (för någon)
dödsbudet gav henne en svår chock; krigsutbrottet kom som en chock för de flesta
○
ibland äv. som följd av angenäm överraskning
glädjechock
○
äv. försvagat
i sammansättn.
(känsla av) stark överraskning
asymmetrisk chock
ekonomisk kris som drabbar olika områden eller länder (t.ex. i en valutaunion) olika
belagt sedan 1830;
av franska choc med samma betydelse; till choquer 'stöta till; chockera'; av lågtyska schokken 'stöta'
2
allvarligt svaghetstillstånd som orsakats av svårare kroppsskada med bl.a. kraftig blodtryckssänkning och blek, kallsvettig hud
granatchock; sårchock
○
äv. om medicinsk behandling som tillfälligt leder till liknande tillstånd
JFR
chockbehandling
belagt sedan 1883
3
plötsligt anfall (mot folkmassa) i skrämselsyfte
chock (mot några)
polisen gjorde chock mot demonstranterna
belagt sedan 1785 (om militärchock)