SAOL

publicerad: 2015  
ciceron
cicer·­on [‑o´n] substantiv ~en ~er väg­visare, guide
Singular
en ciceronobestämd form
en ciceronsobestämd form genitiv
ciceronenbestämd form
ciceronensbestämd form genitiv
Plural
ciceronerobestämd form
ciceronersobestämd form genitiv
ciceronernabestämd form
ciceronernasbestämd form genitiv

SO

publicerad: 2021  
ciceron ciceronen ciceroner
cicer·on·en
substantiv
cicero´n
person som sak­kunnigt före­visar se­värdheter el. andra intressanta före­teelser
ciceron (för någon)
sällskapets ciceron i den eviga staden var NN
äv. något ut­vidgat, t.ex. om (författare till) resehandbok
belagt sedan 1771; av ita. cicerone med samma betydelse; till Cicero, se ur­sprung till cicero

SAOB

publicerad: 1904  
CICERON si1serω4n l. sis1-, stundom -rå4n (rimmande med ton: Strandberg 2: 273 (1860)), m.||ig.; best. -en; pl. -er; l. (numera mindre br.) CICERONE vanl. (närmande sig det it. uttalet) ɟi1ɟerå4ne l. ɟiɟ1-, stundom si1s- l. sis1- (tjitjerå´ne Dalin; rimmande med måne: Snoilsky 1: 4 (1864)), m.||ig.; best. -en; pl. -er. Anm. Stundom förekommer den it. pluralformen ciceroni (Cuendias o. Féréal Span. 106 (1851)).
Ordformer
(cicerone Stjernstolpe Arndt 4: 41 (1808), Conv.-lex. (1821), Strandberg 4: 310 (1857; fyrstafvigt i vers), De Geer Minnen 1: 58 (1892))
Etymologi
[jfr t. o. eng. cicerone, fr. cicérone, af it. cicerone, troligen af namnet Cicero, på grund af de som ciceroner tjänstgörande personernas vältalighet, hvilken skämtsamt förliknats vid Ciceros. Ordet är i it. i sin nuvarande bet. påvisadt redan 1685; jfr Mabillon Museum italicum I. 1: 105 (1724)]
person som har till yrke att föra omkring besökande främlingar o. tillhandagå dem med upplysningar vid beseende af (anmärkningsvärda) byggnader, muséer, konstsamlingar o. d. (i sht i södra Europa) l. af särskildt besökta (natursköna) trakter; äfv. om person som mera tillfälligt utöfvar ciceronskap. Sådana (dvs. olärda) Vägvisare eller Antiquarier kallas uti Italien Ciceroner. Björnståhl Resa 1: 185 (1771). De Nürnbergska ciceronerna. Atterbom Minnen 219 (1817). Han var min Cicerone på flera af Stockholms märkvärdigare ställen, t. ex. Stenmuseum, Riksarchivet, Riddarholmskyrkan o. s. v. Ahnfelt Stud.-m. 1: 208 (1856). De sågo då .. hvad man ännu kan se der nere (dvs. i det gyllene husets underjordiska gångar), fast ständigt mer angripet af fukten och svärtadt af ciceronens fackla. Rydberg Rom. d. 148 (1882). Jag gjorde (en ångbåtsresa till Uppsala) för att tjäna såsom cicerone åt den förstnämnda af mina inklinationer och hennes mor. De Geer Minnen 1: 58 (1892). — bildl. Hvarje generation behöfver .. sin ciceron; ty vi vandra ej .. endast i ett museum af antiker, utan möta derjemte yttringarna af ett lif, som vexlar i oändlig mångfald. A. Cronholm i SKN 1842, s. 205 a.
Ssgr: CICERON-CHEF103~2. En person, fullständigt kunnig i tyska, franska och engelska språken, erhåller plats .. såsom Ciceronchef i Trollhättan. GHT 1897, nr 96 B, s. 2.
-STIL~2. I en rask och liflig, ehuru mycket korthuggen ciceronstil .. ledsagar oss författaren genom slottets alla märkligare rum. G. Göthe i SD(L) 1904, nr 29, s. 2.
-TAXA~20. Tamm Sammans. ord 78 (1900).