SAOL

publicerad: 2015  

cricket

cricket [krik´et]

N kricket

substantiv ~en • ett engelskt boll­spel

Singular
en cricket	obestämd form
en crickets	obestämd form genitiv
cricketen	bestämd form
cricketens	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

cricket cricketen

även

kricket kricketen

cricket·en, kricket·en

substantiv

[krick´-]

● ett brännbolls­liknande spel

cricket, det för utom­stående nästan obegripliga engelska national­spelet

belagt sedan 1861; av engelska cricket med samma betydelse; ev. av fornfranska criquet 'krokig stav'

Till SO

SAOB

publicerad: 1937  

KRICKET krik4et, r. l. n.

Ordformer

(förr äv. skrivet cr-)

Etymologi

[jfr t. cricket; av eng. cricket, bollspelet kricket, möjl. av ffr. criquet, krokig stav (använd vid kricket), av mnl. kricke, krokig stav (sannol. besläktat med KRYCKA)]

idrott. benämning på ett (urspr. o. huvudsakligen i England spelat) bollspel, där ett lag spelare försöker med ett slagträ slå en boll så att den träffar det motspelande lagets mål (”grind”); jfr GRIND-BOLL. Malmgren Dickens Pickw. 1: 98 (1861). Flodström SvFolk 123 (1918).

Ssgr (idrott.): KRICKET-BOLL. Balck Idr. 1: 141 (1886). —

-GRIND. i kricket: målanordning bestående av tre i marken nedstuckna käppar, upptill förenade medelst två tvärgående pinnar. Backman Dickens Pickw. 1: 107 (1871). —

-LAG, n. i kricket, benämning på vardera av de två mot varandra spelande grupperna. —

-PLAN, r. l. m. Hagdahl DBäst. 168 (1885). —

-SPEL. —

-SPELARE. Malmgren Dickens Pickw. 1: 93 (1861).

Till SAOB