SAOL

publicerad: 2015  

cypriot

cypri·­ot [‑o´t] substantiv ~en ~er • mans­person från Cypern

Singular
en cypriot	obestämd form
en cypriots	obestämd form genitiv
cyprioten	bestämd form
cypriotens	bestämd form genitiv
Plural
cyprioter	obestämd form
cyprioters	obestämd form genitiv
cyprioterna	bestämd form
cyprioternas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

cypriot cyprioten cyprioter

cypri·ot·en

substantiv

cyprio´t

● (mans)person från Cypern

grekcypriot; turkcypriot

○ i plur. ofta om personer från Cypern oavsett kön

belagt sedan 1766

Till SO

SAOB

publicerad: 1905  

CYPRIOT syp1riω4t l. sy1p- (cyprio´t Weste), stundom KYPRIOT kyp1- l. ky1p-, m.; best. -en; pl. -er.

Etymologi

[jfr fr. cypriot, it. cipriotto, af nygrek. κυπριώτης, bildadt till Κύπρος (se CYPER-, sbst.3) med samma gr. afl.-ändelse som finnes i EPIROT, IDIOT, KANDIOT]

cyprier; numera vanl. bl. om invånarna på det moderna Cypern. Eberhardt Allm. hist. 1: 241 (1766). Ödmann Str. saml. 6: 86 (1794). England har ej förstått att göra cyprioterna belåtna. NF 20: 350 (1896). PT 1902, nr 192 A, s. 2.

Till SAOB