SAOL
publicerad: 2015
cystit
cyst·it
[‑i´t]
substantiv
~en ~er • blåskatarr
| Singular | |
|---|---|
| en cystit | obestämd form |
| en cystits | obestämd form genitiv |
| cystiten | bestämd form |
| cystitens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| cystiter | obestämd form |
| cystiters | obestämd form genitiv |
| cystiterna | bestämd form |
| cystiternas | bestämd form genitiv |
SAOB
publicerad: 1905
CYSTIT systi4t, r.; best. -en; pl. (om olika fall af cystit) -er. Anm. Stundom användes den lat. formen cystitis.
Etymologi
[jfr t. cystitis, kystitis, eng. cystitis, fr. cystite, af nylat. cystis, gr. κύστις, κύστη (se CYSTA), o. den i namn på sjukdomar, särsk. inflammatoriska, vanliga afl.-ändelsen -it(is) (jfr BRONKIT(IS), NEFRIT, RAKITIS m. fl.), efter gr. adjektiv på -ῖτις (fem.), hvilka stundom förekomma själfständigt ss. namn på sjukdomar]
med. inflammation i urinblåsan; blåskatarr. Kronisk cystit. Hygiea 1872, s. 431. Med cystit eller ”blåskatarrh” förstår man en af bakterier framkallad inflammation af blåsväggen. Krogius Urinv. kir. sjukd. 176 (1898). Studiet af cystiterna. Därs. 180.