SAOL
publicerad: 2015
dämma
dämma
verb
dämde, dämt, dämd n. dämt, pres. dämmer, imper. däm • spärra av med damm; täppa till
| Finita former | |
|---|---|
| dämmer | presens aktiv |
| däms (dämmes) | presens passiv |
| dämde | preteritum aktiv |
| dämdes | preteritum passiv |
| däm | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att dämma | infinitiv aktiv |
| att dämmas | infinitiv passiv |
| har/hade dämt | supinum aktiv |
| har/hade dämts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| dämmande | |
| Perfekt particip | |
| en dämd + substantiv | |
| ett dämt + substantiv | |
| den/det/de dämda + substantiv | |
dämma in
• dämma in el. indämma en sjö
Infinita formeratt dämma ininfinitiv aktivPresens participindämmandePerfekt participen indämd + substantivett indämt + substantivden/det/de indämda + substantiv
SAOB
publicerad: 1923
DÄM, n.?
Etymologi