SO
publicerad: 2021
dåna
dånade dånat
verb
då`na 
1
mullra eller dundra starkt och dovt
något dånar (förbi)
åskan dånade; dånande bränningar
○
ibland med samtidig innebörd av rörelse
med partikel, t.ex.förbi
tåget dånade förbi
belagt sedan 1430–40 (Ett Forn-Svenskt Legendarium);
fornsvenska dynia; till
1dån
2
något ålderdomligt
svimma på grund av stark sinnesrörelse; särsk. om kvinna
dåning
någon dånar (av något)
○
äv. försvagat
dåna av förtjusning; nästan dåna av förvåning; hålla på att dåna av skräck
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus));
fornsvenska dana; bildn. till samma ordstam som
dö
dånadånande