SO
publicerad: 2021
dy
dyn
substantiv
●
slam som huvudsakligen består av mycket fint sönderdelade växt- och djurdelar i vattendrag och dylikt
JFR
gyttja
dybotten; dyjord; dypöl; torvdy
vada i dy
○
äv. bildligt om eländig (samhälls)situation
han ville hjälpa missbrukarna att ta sig upp ur dyn
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen);
fornsvenska dy 'kärr; sank äng; dy'; nordiskt ord av dunkelt urspr.