SAOL
publicerad: 2015
dag
dag
substantiv
~en el. vard. dan; pl. ~ar el. vard. dar 1 dygnets ljusa tid; dygn; dagsens sanning rena sanningen; ta ngn av daga ta livet av ngn2 synlig del; synlighet: berg i dagen – I sammansättn. dag-, dags-, ngn gång daga-; nästan alla sådana sammansättn. hör till dag 1.
| Singular | |
|---|---|
| en dag | obestämd form |
| en dags | obestämd form genitiv |
| dagen (dan) | bestämd form |
| dagens (dans) | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| dagar (dar) | obestämd form |
| dagars (dars) | obestämd form genitiv |
| dagarna | bestämd form |
| dagarnas | bestämd form genitiv |
| Övrig(a) form(er) | |
| dagsens | i vissa uttryck |
| daga | i vissa uttryck |
SAOB
Sökningen på dagarna i SAOB gav inga svar.