SAOL

publicerad: 2015  
dalslänning
dals|­länn·ing substantiv ~en ~ar • mans­person från Dals­land
Singular
en dalslänningobestämd form
en dalslänningsobestämd form genitiv
dalslänningenbestämd form
dalslänningensbestämd form genitiv
Plural
dalslänningarobestämd form
dalslänningarsobestämd form genitiv
dalslänningarnabestämd form
dalslänningarnasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
dalslänning dals­länningen dals­länningar
dals|­länn·ing·en
substantiv
da`lslänning
● person från Dals­land
JFR dalsländska
belagt sedan 1847
Till SO

SAOB

publicerad: 1906  
DALSLÄNNING, äfv. DALSLÄNDING da3ls~ län2iŋ, m.; best. -en; pl. -ar.
person som är bördig från (l. bosatt i l. på) Dalsland, dalbo; jfr DALSLÄNDARE. Dybeck Runa 1847, s. 30. (Dahlstierna) var för mycket dalsländing för att blifva någon god elev i Marinis skola. Schück (o. Warburg) Litt.-hist. 1: 359 (1896).
Till SAOB