SAOL
publicerad: 2015
darrig
darr·ig
adjektiv
~t ~a 1 darrande2 bildl. dålig, svag
| Positiv | |
|---|---|
| en darrig + substantiv | |
| ett darrigt + substantiv | |
| den/det/de darriga + substantiv | |
| den darrige + maskulint substantiv | |
| Komparativ | |
| en/ett/den/det/de darrigare + substantiv | |
| Superlativ | |
| är darrigast | |
| den/det/de darrigaste + substantiv |
SO
SAOB
publicerad: 1907
DARRIG dar3ig2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
(mindre br.) som (ständigt) darrar, darrande. — särsk.
a) motsv. DARRA, v.1 3 b; jfr DARR-SJUK. En usling, hvilken stödde / Mot kryckans knopp en svag och darrig arm. Choræus Skald. 134 (1799). Den konstnär .. / som vana har, men darrig hand också. Lovén Dante 3: 76 (1857).
b) [jfr DARRA, v.1 1 c o. 3 b β] om linje i teckning o. d.: som gör ett ostadigt intryck för ögat, osäker, suddig, l. som gör intryck af att vara utförd med darrande hand. Somliga linjer (i teckningen hafva i aftrycket) blifvit gråa eller darriga. SvD(L) 1906, nr 341, s. 6.