SAOL

publicerad: 2015  

degenerativ

de·­gen·­er·­at·­iv [‑i´v] adjektiv ~t ~a • förbunden med degeneration

Positiv
en degenerativ + substantiv
ett degenerativt + substantiv
den/det/de degenerativa + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

degenerativ degenerativt degenerativa

de·gen·er·at·iv

adjektiv

degenerati´v

● som med­för eller har att göra med degeneration

degenerativa processer

belagt sedan 1839

Till SO

SAOB

publicerad: 1908  

DEGENERATIV dejen1erati4v l. deje1- l. de1jen-, adj.; adv. -T.

Etymologi

[jfr fr. dégénératif]

adj. till DEGENERATION o. DEGENERERA; jfr REGENERATIV.

a) till DEGENERATION b. Organiska, degenerativa och hydropiska lidanden hos hjertat. Hvasser Sm. skr. 1: 267 (1839). Den degenerativa coliken .. beror ibland på verkliga och oftast elakartade degenerationer i dessa delar (dvs. lifmodern o. äggstockarna). Därs. 2: 27 (1842). Höggradiga degenerativa förändringar. Köster Nervdegener. 7 (1887). 2 NF (1906). — jfr ANTI-DEGENERATIV.

b) till DEGENERATION c. Enligt Lombroso voro genierna endast representanter för en degenerativ psykos, som han ansåg vara af epileptisk natur. SvD 1897, nr 246 A, s. 4. Skalden (Leopardi har) haft starkt degenerativt påbrå såväl af fädernet som mödernet. Herrlin Snille o. själssjukd. 27 (1903).

Till SAOB