SAOL

publicerad: 2015  

diagnostiker

dia·­gnost·­ik·­er [‑gnås´t‑] substantiv ~n; pl. ~ diagnostik

Singular
en diagnostiker	obestämd form
en diagnostikers	obestämd form genitiv
diagnostikern	bestämd form
diagnostikerns	bestämd form genitiv
Plural
diagnostiker	obestämd form
diagnostikers	obestämd form genitiv
diagnostikerna	bestämd form
diagnostikernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

diagnostiker diagnostikern, plural diagnostiker

dia·gnost·ik·ern

substantiv

[-ås´-]

● person som yrkes­mässigt ställer diagnoser

belagt sedan 1839

Till SO

SAOB

publicerad: 1911  

DIAGNOSTIKER di1agnos4tiker l. —302, m.||ig.; best. -n; pl. =, äfv. (med lat. pl.) diagnostici -gnos4tisi l. —302.

Etymologi

[jfr t. diagnostiker]

i sht med. person (i sht läkare) som egnar sig åt l. är erfaren i diagnostiken (se d. o. 1); jfr DIAGNOST. En fin, god, dålig diagnostiker. I alla tider hafva de lyckligaste läkare varit de bästa diagnostiker. Swartz Sobernheim III (1839). G. Dalin (1871). Ekbohrn Främ. ord (1904).

Till SAOB