SAOL

publicerad: 2015  
didaktisk
di·­dakt·­isk [‑dak´t‑] adjektiv ~t ~a • under­visande, läro-
Positiv
en didaktisk + substantiv
ett didaktiskt + substantiv
den/det/de didaktiska + substantiv
den didaktiske + maskulint substantiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
didaktisk didaktiskt didaktiska
di·dakt·isk
adjektiv
didak´tisk
1 som har att göra med under­visning och in­lärning
JFR pedagogisk 1
ett lektorat i svenska med didaktisk in­riktning
belagt sedan 1781; av grek. didaktikos´ 'lämplig för lärar­yrket', till didas´kein 'under­visa'; jfr ur­sprung till autodidakt
2 typisk för god under­visning
en didaktisk och lätt­begriplig över­sikt
○ äv. (om litterär text eller dylikt) som har ett under­visande syfte
NN:s stora didaktiska dikt om tingens natur
belagt sedan ca 1810
Till SO

SAOB

publicerad: 1912  
DIDAKTISK didak4tisk (didácktissk Dalin), adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. didaktisch, eng. didactic, fr. didactique, nylat. didacticus, af gr. διδακτικός, lämplig l. skicklig för lärarekallet, afl. till stammen i διδάσκειν, lära, undervisa; jfr AUTODIDAKT]
undervisande, lärande, som har till syfte att undervisa, som hör till l. har afs. på (osv.) undervisning(en). SP 1781, s. 382. Den ironiska och didaktiska tonen (i folkvisorna). Atterbom i Poet. kal. 1816, s. XII; jfr b. (I Västerlandet) trädde gudstjenstens didaktiska element tillbaka, hvaremot det liturgiska gjordes till hufvudsak. Cornelius Lärob. i kyrkoh. 45 (1860, 1878). — jfr MORAL-DIDAKTISK. — särsk.
a) i sht pedag. anslutande sig till DIDAKTIK 1 (o. DIDAKTIKER 1): som hör till osv. undervisningen ss. (teoretisk l. praktisk) disciplin, som har afs. på undervisningsmetoden. Det didactiska problem flera skolmän .. sökt att lösa. Broocman Ty. underv. 1: 64 (1807). Hammarsköld Gr. spr. II (1818). A. L. Sundholm i Verdandi 1892, s. 145. Didaktiska metoder. K. R. Geijer i Ped. skr. 38: 12 (1907). Kunskapen om föreställningstyperna gifver oss ett viktigt didaktiskt medel i handen, men det didaktiska målet måste vara att utjämna de ensidiga typerna. Herrlin Minnet 121 (1909; efter t.).
b) anslutande sig till DIDAKTIK 2 (o. DIDAKTIKER 2), i fråga om konst o. litteratur, i sht poesi; särsk.: som afser att undervisa; sedelärande; i sht i förb. didaktisk poesi, lärodikt. Den nyare konsten är .. (ifrån en viss synpunkt) egentligen didactisk. Höijer 2: 264 (c. 1808). Schillers lyriska och dramatiska sångmö genomströmmas af en didaktisk anda. Atterbom i Phosph. 1810, s. 182. I den didaktiska poesien torde Italien ej hafva att uppvisa någon lyckligare skald, än Parini. Beskow Vandr. 2: 145 (1820, 1834). Ett didaktiskt poem. Tegnér 6: 390 (c. 1845). (Från satiren gick Holberg) ofta öfver till det platt moraliska och didaktiska. Ljunggren Sm. skr. 1: 157 (1864, 1872). Antitesens teoretiska afsikt gör att den särdeles väl lämpar sig för den didaktiska poesien. Larsson Poes. log. 69 (1899). jfr: Det oberoende af en .. skolas didaktiskt stela maner, hvilket i Fru Lenngrens dikter visar sig i öfvervägande grad. Runeberg 5: 409 (1832).
Till SAOB