SAOL
publicerad: 2015
diskare
disk·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. diskarna • till diska 1
| Singular | |
|---|---|
| en diskare | obestämd form |
| en diskares | obestämd form genitiv |
| diskaren | bestämd form |
| diskarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| diskare | obestämd form |
| diskares | obestämd form genitiv |
| diskarna | bestämd form |
| diskarnas | bestämd form genitiv |
SAOB
publicerad: 1916
DISKARE dis3kare2, m.; best. -en, äfv. -n; pl. =.
manlig individ som har till yrke att diska (i sht på restaurang); jfr DISKERSKA. Schulthess (1885). En neger sökte anställning som diskare hos dr Rubin. SvD(L) 1903, nr 317, s. 7. LD 1908, nr 302, s. 3.