SAOL
publicerad: 2015
dispyt
dis·pyt
[‑py´t]
substantiv
~en ~er • tvist, ordväxling
| Singular | |
|---|---|
| en dispyt | obestämd form |
| en dispyts | obestämd form genitiv |
| dispyten | bestämd form |
| dispytens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| dispyter | obestämd form |
| dispyters | obestämd form genitiv |
| dispyterna | bestämd form |
| dispyternas | bestämd form genitiv |
SAOB
Sökningen på dispyters i SAOB gav inga svar.