SAOL
publicerad: 2015
dissning
diss·ning
substantiv
~en ~ar • ⟨vard.⟩ dissa
| Singular | |
|---|---|
| en dissning | obestämd form |
| en dissnings | obestämd form genitiv |
| dissningen | bestämd form |
| dissningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| dissningar | obestämd form |
| dissningars | obestämd form genitiv |
| dissningarna | bestämd form |
| dissningarnas | bestämd form genitiv |