SAOL
publicerad: 2015
domna
domna
[dåm`na]
verb
~de ~t • förlora känseln; förlora medvetandet
| Finita former | |
|---|---|
| domnar | presens aktiv |
| domnade | preteritum aktiv |
| domna | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att domna | infinitiv aktiv |
| har/hade domnat | supinum aktiv |
| Presens particip | |
| domnande | |
| Perfekt particip | |
| en domnad + substantiv | |
| ett domnat + substantiv | |
| den/det/de domnade + substantiv | |
SAOB
publicerad: 1920
DOMNAD dom3nad2, r. l. m.; best. -en.
(numera knappast br.) domning. En allmän domnad, orörlighet, känslans förlust i hela benet och foten. Acrel Friska sår 292 (1745).