DRASTISK dras4tisk, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. drastisch, eng. drastic, fr. drastique; af gr. δραστικός, till δρᾶν (se DRAM, sbst.2)]
1) med. om läkemedel, särsk. afförings- l. kräkmedel, äfv. gift l. öfverhufvud i kroppen infördt l. upptaget ämne: hastigt o. kraftigt verkande; om verkan af dylikt medel l. ämne: kraftig. Drastiska, drastiskt verkande (kräk-, laxer-) medel. (Antimoniums) drastiska effect på människans kropp. Wallerius ChemPhys. II. 3—4: 215 (1768). De drastiska (häftigt verkande) svampgifterna. Hartman Svamp. 6 (1874). Wretlind Läk. 8: 27 (1900). — bildl. (jfr 3). Regeringen .. kommer (ej) att rygga tillbaka för drastiska kraftåtgärder i kontingenteringsväg. SvTidskr. 1916, s. 512.
3) [efter t.] om ord l. uttryck, muntlig l. skriftlig framställning: af slående (ofta mer l. mindre komisk l. humoristisk) verkan gm kraftig o. hänsynslös realism, osminkad o. rakt på sak gående o. därigm ofta grofkornig (intill, stundom öfver, gränsen för det tillåtna); som ej väjer undan för de ”starka” orden o. uttrycken; äfv. om författare l. berättare; äfv. allmännare: af särsk. slående l. iögonfallande natur. Ett drastiskt skämt. Ett drastiskt uttryck. Skildringen utmärkes af drastisk humor. Författaren är stundom kanske väl drastisk i sin framställning. Berättelsen är mycket drastisk. Wirsén Krit. 11 (1884, 1901). Den drastiska folklifskomik, som beredde Fröding hans första popularitet. Böök SvStud. 137 (1913).
