SAOL

publicerad: 2015  
drift
drift substantiv ~en ~er knappast pl.; ​det att driva en teknisk verksamhet; till­försel av energi: ​an­läggningen är i driftknappast pl.; ​kring­drivande: ​boken kom på driftbegär, behov: ​sexuell driftknappast pl.; ​gyckel: ​revyns drift med makt­havarna​ – I sammansättn. vanl. drifts-, i några fall drift-; nästan alla så­dana sammansättn. hör till drift 1.
Singular
en driftobestämd form
en driftsobestämd form genitiv
driftenbestämd form
driftensbestämd form genitiv
Plural
drifterobestämd form
driftersobestämd form genitiv
drifternabestämd form
drifternasbestämd form genitiv

SO

Sökningen på drifter i SO gav inga svar.

Menade du:

därefter  
drivtimmer  
driftsäker  
driftig  
difteri  
drift  

SAOB

Sökningen på drifter i SAOB gav inga svar.