SAOL

publicerad: 2015  
drill
drill substantiv ~en ~ar 1 mekanisk exercis el. in­övning2 en typ av gymnastikliknande dans3 upp­repad snabb växling mellan när­liggande toner4 drill­borr; fartygsratt5 ⟨vard.⟩ slå en drill kissa
Singular
en drillobestämd form
en drillsobestämd form genitiv
drillenbestämd form
drillensbestämd form genitiv
Plural
drillarobestämd form
drillarsobestämd form genitiv
drillarnabestämd form
drillarnasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
drill drillen drillar
drill·en
substantiv
1 mekanisk inträning av färdighet
drillövning
den hårda drillen på regementet; ut­talet av främmande språk tränades tidigare in genom olika drillar
belagt sedan 1904; av tyska Drill 'exercis', till drillen 'exercera', eg. 'hastigt vrida'
2 ton­följd med snabba växlingar mellan när­liggande toner i fågel- och människo­sång samt instrumental­musik
JFR efterslag, ornament
flöjtdrill; näktergalsdrill
sång­lärkans drill
slå en drill var­dagligturineraom man
belagt sedan 1739; av ita. trillo med samma betydelse; av ljud­härmande urspr.
3 drillborr
belagt sedan 1651; till drilla 3; av lågtyska drillen 'hastigt vrida runt'; jfr ur­sprung till drill 1
4 upplöjd jord­rygg mellan plog­fåror
drillodling; drillplog
belagt sedan 1756; av engelska drill med samma betydelse; av ovisst urspr.
Lärkan slår i skyn sin drill. Gunnar Wennerberg, Gluntarne (1849–51), nr 25
Till SO

SAOB