SAOL

publicerad: 2015  
dunder
dunder [dun´der] substantiv dundret; pl. ~, best. pl. dundren 1 dån, brak2 i sms.; ​⟨vard.⟩ förstärkande​ – Alla sammansättn. med dunder- hör till dunder 2.
Singular
ett dunderobestämd form
ett dundersobestämd form genitiv
dundretbestämd form
dundretsbestämd form genitiv
Plural
dunderobestämd form
dundersobestämd form genitiv
dundrenbestämd form
dundrensbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

SAOB

Sökningen på dunders i SAOB gav inga svar.