SAOL

publicerad: 2015  

duscha

duscha verb ~de ~t • ta el. ge dusch

Finita former
duschar	presens aktiv
duschas	presens passiv
duschade	preteritum aktiv
duschades	preteritum passiv
duscha	imperativ aktiv
Infinita former
att duscha	infinitiv aktiv
att duschas	infinitiv passiv
har/hade duschat	supinum aktiv
har/hade duschats	supinum passiv
Presens particip
duschande
Perfekt particip
en duschad + substantiv
ett duschat + substantiv
den/det/de duschade + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

duscha duschade duschat

verb

dusch`a

● ta sig en dusch

SE dusch 1

någon duschar

hon går upp kl. 06.30 varje morgon, duschar och tar cykeln till jobbet

○ äv. skölja över med dusch

någon duschar (någon/något)

någon duschar (någon)

någon duschar (något)

duscha blommorna

belagt sedan 1843

duschaduschande, duschning

duscha av sig

Till SO

SAOB

publicerad: 1923  

DUSCHA duʃ3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.

Etymologi

[afledn. af DUSCH; jfr fr. doucher, af douche (se DUSCH)]

1) ge dusch; vanl. i utvidgad anv.: öfverspruta (ngt l. ngn) med en vätska (med. äfv. med luft) i fina strålar; äfv. abs. Ur öpnade slussar / Himmelen duschar. Bremer Brev 1: 144 (1831). Tryckpapperet (fuktas) genom att .. duschas medelst fuktmaskiner. NF 16: 840 (1892).

2) taga dusch. (Jag) har .. sjelf en gång fått rätt svår rheumatism i venstra armen efter douschning. Frey 1843, s. 447. Bada eller duscha. UFlott. 1: 73 (1903).

Särskild förbindelse (till 1): DUSCHA ÖFVER10 40. skölja öfver. Brottsjöarna duschade öfver mig (vid kanotfärden). TurÅ 1900, s. 201.

Till SAOB