DYLIK dy3~li2k l. dy3li2k, stundom 40, adj.; adv. -T (†, Törneros Bref 2: 36 (c. 1825)); förr äfv. DYLIKA, adj. oböjl. o. adv.
Etymologi
[fsv. þyliker, motsv. isl. þvílíkr; eg.: lik detta; till fsv. þy, dat. sg. (se TY-); jfr TOCKEN]
Anm. Använd substantiviskt skrifves neutrumformen af ordet ofta förkortad, i sht efter förkortning af konj. och o. eller: (o.) d., (l.) dyl.
1) (i skriftspr.) för att beteckna ngn l. ngt ss. tillhörande samma kategori som ngt just nämndt l. antydt l. förhandenvarande: slik, sådan; äfv. i substantivisk anv. Bönder och dylijka pack, man plägar skräckia medh Lagen. Stiernhielm Herc. 254 (1658, 1688). På sådant och dylika sätt bör en stor Förste och Landets härskare stadga sin frägd. Tessin Bref 2: 355 (1755). Så snart boupteckning och dylikt mera gått förbi skall jag icke dröija at upsända penningar. Leopold (1780) i 2Saml. 6: 153. Ett dylikt prof af lyckans lek med Furstarne erfor Hertig Maximilian af Baiern. Afzelius Sag. VIII. 2: 194 (1857). Kolsyran .. absorberar (icke) alla värmestrålar utan endast dylika af vissa bestämda böljelängder. NEkholm i VetAÅrsb. 1914, s. 312. — (föga br.) i best. form. Celsius E14 184 (1774). Vikingatågen mot väster började i slutet av 700-talet. Det första dylika överfall, man känner (osv.). Schück i SvFolkH I. 1: 176 (1914).
2) (numera knappast br.) i fråga om jämförelse: (fullkomligt) lik, likadan; förr äfv. ss. adv.: på samma sätt, likaså. Spinnelen af sin kropp är liten; .. / Dylijka, marger Man är slätt af skapnad, och anseend. Stiernhielm Öfv. (1668). När vi .. blifve vitnen till andras lidande, .. väckes i vår själ en nästan dylik känsla, som den, vi i samma omständigheter skulle hafva erfarit. Boëthius Sedol. 23 (1782). Straxt derefter besvarades hans signal af en alldeles dylik, som kom nedifrån klipporna. Rydberg Frib. 2 (1857; uppl. 1877: en liknande signal). Numers Kuop. 125 (1892).
