SAOL

publicerad: 2015  

dynastisk

dyn·­ast·­isk [‑as´t‑] adjektiv ~t ~a dynasti

Positiv
en dynastisk + substantiv
ett dynastiskt + substantiv
den/det/de dynastiska + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

dynastisk dynastiskt dynastiska

dyn·ast·isk

adjektiv

dynas´tisk

● som har att göra med en (viss) dynasti

de kom från en stolt och dynastisk familj

belagt sedan 1843

Till SO

SAOB

publicerad: 1923  

DYNASTI dy1nasti4 l. dyn1~, r. l. f.; best. -en, äfv. -n; pl. -er.

Etymologi

[jfr t. dynastie, eng. dynasty, fr. dynastie, ytterst till δυναστής (se DYNAST)]

rad l. följd af härskare af samma ätt, regenthus, härskarätt; äfv.: furstehus, furstesläkt; äfv. i öfverförd anv. Dynastien Bernadotte. En inhemsk dynasti. Dryselius Monarchsp. 137 (1691). Man strider om de 30 egyptiska dynastierna. Leopold 6: 80 (1803).

Ssgr: DYNASTI-GRUNDARE. Dynastigrundaren Hugo Capet. Rydberg KultFörel. 6: 2 (1888). —

-POLITIK. Legitimistisk dynastipolitik. Wirsén i 3SAH 14: 182 (1899). —

-SKIFTE.

Afledn.: DYNASTISK, adj. Det .. dynastiska partiet. Fryxell Ber. 11: 18 (1843). (Unionen hade) nedsjunkit till ett dynastiskt intresse i strid med de båda staternas verkliga väl. VL 1893, nr 84, s. 3.

Till SAOB